Elektroakustisk Musik (och viss annan)
av
Johannes Bergmark

Vad jag vanligtvis gör, i musikaliska termer, är att spela i improvisationsgrupper på ett antal olika instrument, många av dem mina egna konstruktioner. Naturligtivs spelar jag vanligtvis bara ett instrument i taget. Jag har varit nyfiken på hur en grupp som spelar på alla mina favoritinstrument skulle låta. Detta är ett försök att genomföra detta. Den virtuella "Bergmark-nonetten" består av åtta inspelade och en live-musiker, som spelar:
1. Micro Moog analog synthesizer modifierad med radios, röst, feedback och en fuzzbox.
2. Blåsfisken - en konstruktion av leksaks-blåsinstrument och andra blåsljudverktyg - och röst.
3. Fingerfiolen, ett kontaktmikrofonförstärkt instrument där strängarna sitter på fingertopparna, utan greppbräda.
4. Sandviken Stradivarius musiksåg och Pikaterä Speliplari (Spelblad).
5. Metallharpan som består av triangulära metallblad runt en tub.
6. Clavinet, delvis spelad direkt på strängarna.
7. Moog igen.
8. Valfisken, en förstärkt "enmansband"-typ konstruktion spelad med olika verktyg.
9. Valfisken igen, spelad live.

Tiden går av Lev Rubenstein. Övers: Lars Kleberg. Musik och ljudläggning av Johannes Bergmark. Regi Magnus Florin. Tid: 26,25 "Havet är oroligt. Månen lyser. Kattungen gnäller. Östern blir röd. Tiden går." Den ryske författaren Lev Rubinstein skriver sina repliker en och en på små kort. Här framför han dem med sin översättare Lars Kleberg - samt den del av svenska folket som besökte Radioteaterns studio 10 vid SR:s Öppet hus i fjol höstas. Ingår i Vita nätter, Radioteatern, Sveriges Radio P1, 10, 15, 17 juni 2001

Lev Rubinstein (t h). Här tillsammans med sin svenske översättare Lars Kleberg.

Lev Rubinstein (f. 1937, Moskva)
[Enkätsvar 00-tals poesifestival nov. 2000]
Motstånd? - Jag är intresserad av det motstånd språket bjuder mot den verklighet som det är satt att tjäna. Varje text av mig föreligger (i original) på en rad separata blad eller kort. I denna form existerar de flesta av mina texter sedan år 1975. Ju längre detta "kortsystem" har existerat, desto fler betydelser och motiv har det kommit att fyllas med.
Det här är en tingslig metafor för min uppfattning om texten som objekt och läsningen som ett seriöst arbete. Varje kort är både ett objekt och en universell rytmisk enhet, motsvarande vilken som helst språklig gest - det kan vara en utvecklad teoretisk sats eller en interjektion, en scenanvisning eller ett fragment av ett telefonsamtal.
En stapel kort är ett föremål, en volym, den är en ICKE-bok, den är ett barn av den språkliga kulturens "utomgutenbergska" tillvaro. Lösningen är ett arbete, en lek och ett skådespel. Jag föreställer mig att den autentiska, d.v.s. "tredimensionella" varianten av en text av mig förhåller sig till den platta varianten ungefär som ett orkesterpartitur till ett arrangemang för ett eller två instrument. Kanske överdriver jag. Men det är önskvärt att man tar med den möjligheten i beräkningen.
Övers. av Lars Kleberg

Om musiken
Den musik jag gjort till Tiden Går har jag delvis försökt göra på liknande sätt som Rubinstein skriver sin litteratur: i form av separata skärvor med olika uttryck, och även den speciella kontrasten mellan komiskt, absurt, vardagligt, detaljerat, tragiskt. Rubinstein är fascinerad av tidens fenomen. För min del är tiden ingenting, icke-existerande, utan dess stoff, det konkreta och materiella, det som har utsträckning, riktning och hastighet. Själ om man så vill, fyllt av motsättningar, förändringar, misslyckanden och oanade, oplanerade triumfer. Därför använder jag lika gärna instrumentljud som ljud från objekt, gestiska ljud och ljud som låter "objektiva" eller "upphittade" trots att de kanske inte är det, som fragment som bläddras fram liksom korten.
Jag har haft roligt, tagit för mig av tillfället och är glad för mötet med Rubinsteins text som jag inte kände till innan Magnus Florin presenterade mig för den. Jag känner mig besläktad med Rubinsteins attityd.

From the Coffin Bandstycke, 13:02 Urframförd under PolarE-konserten i Rålambshovsparken 2001, arr. EMS. Sören Runolf gjorde en livebearbetad version under stödkonserten för John Duncans Stockholmsvistelse, Fylkingen 2002. Den Sjungande Kistan är ett instrument som fanns i en dröm av min vän Petra Mandal och jag har byggt det efter hennes instruktioner: en låda med strängar på som man ligger i och sjunger. Vid munnen har man en mikrofon vars signal dubbleras till ett antal små piezohögtalare, liggande på strängarna. Jag upptäckte att detta lätt leder till rundgång som man kan spela med genom mixerns knappar - en sådan akustisk inspelning har jag här bearbetat i studio på EMS. Stycket finns också i 52-minuters-version och i en 5.37-minutersversion på Elgaland-Vargalands 10-års jubileums-dubbelcd som kom ut -02 på Ash International: KREV X MM11, editors: JP Wozencroft & MSCHarding, England 2002.

Katarinas sovjetiska upplevelser Text-ljud-komposition 2001, 18:00 På uppdrag av författaren Maria Zennström gjorde jag ljudläggning och musik till hennes inläsningar av urval ur hennes debutbok med detta namn, i fyra delar. Utgiven av Bonnier Audio tillsammans med tre andra debutanter på "4 NYA" IFCD22 ISBN 91-7953-089-3 2001, och som egen skiva med film byggd på samma bok. Se en webfilmversion av Per Zennström på hans blogg!

En Värdelös kvinna Text-ljud-komposition, 28:40 Av och med Maria Zennström Musik och ljudläggning: Johannes Bergmark Beställning: Radioteatern Realiserad på EMS, Stiftelsen Elektroakustisk Musik i Sverige 2002. "Jag respekterar skönheten. Jag hatar den. Min blick är oupphörligt fäst vid den..." Sällan har jag känt mig så generad över en text. Den är plågsam. Den gör mig själv osäker. Jag är tacksam och tillfredsställd över att Johannes B har ljudlagt monologen. Hans musik fungerar unikt bra till text, han spelar på nyuppfunna instrument som inte går att visualisera, ibland liknar det svagt något man tror att man hört eller varit med om, men bara nästan. Maria Zennström Maria Z:s starka texter inspirerar till rumsskapande ljudarbete, fältinspelningar och fritt lustfyllt improviserande. Ibland liknar det musiken till tecknad film eller skräckfilm. Maria Z har inte skytt de motsträviga ljuden utan snarare glatts åt dem, samtidigt som hon varit mycket noggrann i balansen mellan text och ljud. Vi har båda varit emot ett passivt illustrerande. Johannes Bergmark Maria Zennström bodde i Moskva 1982-1992 och är utbildad filmregissör. Debuterade som författare 2001 med "Katarinas sovjetiska upplevelser " på Bonniers. Tilldelades Borås Tidnings stora debutantpris och Svenska Akademiens Kallebergerstipendium. Johannes Bergmark är musik- och instrumentmakare aktiv på Fylkingen och EMS. Han bygger instrument som han använder i improviserad musik, i musikalisk performance och som material i elektronmusik. Han har gjort text-ljudkompositioner med andra författare och med egna ljuddikter, och använder ofta rösten som ljudmaterial.

Ilskan Som Lyfter Stenen Text-ljud-komposition, 14:40 Den här låten använder bara dokumentärt ljudmaterial men är inte i sig dokumentär. Den är ett känslouttryck. Efter polisens övergrepp på yttrandefrihet och demokratiska och mänskliga rättigheter, som inte bara var i form av lagbrott, batonger och mordförsök, utan lika mycket i form av total kontroll över pressen och därmed pöbeln omedelbart efter de kravaller de framprovocerat, kokade ilskan inte bara i mig utan i hela den kritiska rörelse som försökte komma till uttryck under EU-byråkraternas och George Uschs möte juni 2001. Den "allmänna meningen" upplevdes vara att all stenkastning som utfördes av demonstranter var oberättigad, däremot polisens dödliga skott fullt förståeliga. De som varit där och försökte berätta om sina upplevelser blev inte trodda. Det som står i tidningen är ju sant. Demonstranterna var terrorister. Vad de egentligen ville eller gjorde, och hur det kom sig att de gjorde det, kom inte fram så länge rubrikerna var stora. Först när ingen bryr sig längre, börjar sanningen komma fram. I takt med att ofta unga och ofta uppenbart oskyldiga nu fortfarande döms till mångåriga fängelsestraff för att ha "hotat demokratin"! Verkligheten kring Göteborgskravallerna är en av de största demokratiskandalerna som inträffat i detta land, och det kommer att bli ihågkommet som ett av den självgoda svenska statens och socialdemokratins tydligaste svek mot den demokrati de gärna skryter med. Ilskan som lyfter stenen är ett försvar för den berättigade ilskan och en påminnelse om att vi inte ska slå oss till ro med våra relativt bekväma positioner i detta falska samhälle. Staten står på samma sida om pengarna även när den ler mot oss. Låt er inte luras en gång till. Ljudkällor: filmerna "Hotet mot demokratin" (Marionettfilm), "Så gör vi i Göteborg" (Independent Media Center), "Tre dagar i Europa", tv-reportage i "Uppdrag Granskning". Realiserad på EMS, Stiftelsen Elektroakustisk Musik i Sverige 2002. Stycket är gjort till stöd för de dömda efter Göteborgskravallerna vid EU-toppmötet 2001 och uruppfördes under protestföreställningen "Ilskans Rätt - ett Göteborgsjubileum" på Fylkingen 20 juni 2002. En nyputsad, något längre version gjordes till en radiosändning i Radio Yelah den 5 oktober 2002, vilka också hade lagt upp den på sin hemsida tillsammans med en intervju med mig om detta, politik och konst, och om ljudkonst i allmänhet, Fylkingen och EMS. (Nu verkar det som det ska gå att lasta ned här - sök på mitt namn på sidan.) En ytterligare putsad, åttakanalig version av detta stycke spelades på festivalen Elsvets på Fylkingen den 8 november 2002. Solidaritetsgruppen, Gbg: solidaritetsgruppen@hotmail.com tel. 0733-164296. Skicka pengar till gripna och dömda: Nisse Lätts Minnesfond, Pg 27602-2, skriv: "Solidaritetsgruppen" på inbetalningskortet. ALLA INTÄKTER FRÅN UPPFÖRANDEN AV DETTA STYCKE GÅR OAVKORTAT TILL SOLIDARITETSGRUPPEN! Fram till nu (feb. '04) är denna summa 4225,96 kronor.

Metallharpesviten 44.09 minuter, i 5 delar. Premiär på "Sleeping Bag Concert", Fylkingen 24 januari 2003. "Till denna sovkonsert har jag gjort en timmes elektroakustisk svit som bara består av ljud, lätt bearbetat, från ett av mina äldsta instrument kallat Metallharpa. Det är ett kopparrör med olika stora trekantiga plåtar svetsade runt om det. Man kan spela på det med stråke, klubbor eller blåsa i röret." Gjord på EMS 2003.

Hitler 10'38 minuter, efter en idé av Allan Åkerlund. Premiär på Elektrisk Pingst, Rålambshovsparken 30 maj 2004. Det har skrivits avhandlingar om Hitlers sätt att tala och skriva. Därvid har man analyserat hans rösts klang, melodi och rytm, kort sagt hans talkonst som musik. Med denna idé har jag använt arkivinspelningar av hans tal för att sammanställa en adderad klang, Hitlers eget spektrum till en tät massa. "Hitler" består som mest av 1593 lager av hans röst. Detta är den tekniska beskrivningen. Den ideologiska är att även om Hitlers kropp sprängdes i bunkern och hans politik och estetik officiellt har förstörts med samma sprängkraft, finns hans stoft, hans atomer kvar i nutidens damm, luft och har kanske landat i vår egen kropp. Vi kommer inte ifrån hans existens genom att demonisera honom. Hans tendenser omgrupperas och kommer till uttryck i andra former även i nutida politik. Vore han inte ett tabubelagt slagträ vore det lätt att dra paralleller till dagens totalitära och rasistiska regimer som istället för att kalla sina motståndare judar kanske säger kommunister, terrorister eller t.o.m. antisemiter. Att bekämpa nazismen idag kan inte bara vara att minnas förintelsen, det måste vara att bekämpa all form av förföljelse, övervakning, utsugning och förtryck, oavsett om det sker i vårt eget eller något annat folks, religions eller nations namn - eller i (den svenska) demokratins! Gjord på EMS 2004.

Kärlek Flexibelt antal minuter. Premiär av Great Learning Orchestra på Nordic Excellence, Kulturhuset, Stockholm oktober '04? och på en konsert på Konstnärshuset, Stockholm. A4-komposition tillägnad Great Learning Orchestra, Stockholm, september 2004. För vilken ensemblestorlek eller instrument som helst. "Se dig tyst och noga runt i rummet för att observera alla enskilda närvarande, både publik, musiker och andra. Identifiera den du har varmast känslor för. Avslöja under hela styckets gång aldrig för någon vem det är genom ögonkontakt eller på annat sätt. Spela så vackert du kan, som en present till just den personen, som om du bara spelade ensam, för honom/henne som enda publik. Sluta när du är färdig. Sitt stillsamt och tänk på den personen tills alla spelat färdigt."

Eh-Ah 9'59 minuter. Gjord på beställning för samlings-cdn "GO-TO-CAT-MAN-DO" Mono 001, MonotypeRec Warszawa, Polen 2005. Utgångsmaterial är en folksång från Nepal, vilken jag fick full frihet att bearbeta materialet av. Gjord på EMS 2004. Mp3 av mitt stycke och några andra kan höras här.