OM SÅGSPEL

Val av såg:

Jag spelar själv på två spelsågar:
Sandviken Stradivarius (Tillverkad sedan kanske 80 år i sågfabriken i Bollnäs, beställs lättast i en järnhandel. Numera har dock Bahco tagit över, men förutom en liten förändring av logon är sågen densamma, nr. 296 i deras katalog.)
Speliplari (tillverkad i kanske 30 år, från Pikaterä sågfabrik i Kausala, Finland, kan beställas därifrån).
Stradivarius är i princip likadan som en vanlig fogsvans, förutom märket på bladet är skillnaden bara att tänderna inte är skränkta och härdade.
Speliplari, designad av musikern Aarto Viljamaa, har inga tänder (därav namnet som betyder "spelblad"), handtaget är av svart plast (på min modell) och stålet lite tunnare och därmed böjligare, den är också kortare än Stradivarius.
Spelmässigt har de olika karaktär: Stradivarius har djupare, starkare och längre ton men är mindre flexibel än Speliplari. Jag tycker också att det är lättare att kontrollera övertonerna på den. Grundtonen på Stradivarius har 2 oktavers omfång, Speliplari något liknande. För solospel föredrar jag Stradivarius, för snabb improvisation med andra musiker föredrar jag Speliplari. Ofta har jag med mig bägge i samma fodral (som jag själv byggt). Skulle jag välja bara en blev det Stradivarius. Jag tror också att den har bäst rykte internationellt bland sågspelare.
Det finns flera andra spelsågar ifrån åtminstone tyskland och usa, både större och mindre. Priset varierar mycket.
Det går naturligtvis att spela på vanliga sågar (fogsvansar helst) också, men var försiktig då tänderna lätt kan skada dig och dina byxor.

Behandling av instrumentet:

Använd aldrig fett och ta helst inte på sågbladet med fingrarna annat än vid spetsen där du böjer det för spelandet. Hursomhelst ska aldrig ryggen beröras (kanten motsatt tänderna) utan hållas torr.
Blir den smutsig, rengör med sprit om du kan, annars är det viktigt att torka den torr så fort som möjligt. En rostig såg har mycket sämre klang.
Om du inte använt stråke förr, gäller samma sak där - ta aldrig på stråktaglet, spänn ner stråken när du inte använder den, och hartsa helst innan du spelar.

Hur man spelar:

Det finns många tekniker, men den här är nog den vanligaste:
Sitt på en stol av en normal höjd, sätt sågens handtag mellan låren strax innanför knäna. Du ska inte behöva knipa ihop, sågen ska kunna vila av sig själv utan att hållas med händerna och luta uppåt-åt vänster (om du vill hålla stråken eller klubban i höger hand vill säga, annars är det spegelvänt). Försök att hålla den lagom så att inte bladet berör benet utan är fritt i luften.
Sätt vänster fot något utåt med hälen i golvet, och höger fot något inåt med hälen lite ovanför golvet. Detta gör instrumentet lättare att styra och möjliggör vibrato om man har en "nervös skakning" i höger ben. (Man kan också variera uttrycket genom att vibrera med vänster arm.)
Fatta änden av bladet med ett lätt grepp av vänster hand. Tummen sätter du ca 10-15 cm in på bladet, och de andra fingrarna greppar bladets ände. Det räcker med en mycket liten spänning för att bladet ska kunna ge ton (faktiskt räcker det t.o.m. med tyngden av själva bladet för att få ton, men det är lättare att styra om man håller änden i handen). Tummen med ett lätt tryck ned, övriga fingrar med ett lätt tryck uppåt. Inga extrema böjningar alltså. I princip ska du böja bladet i en S-form, där den första böjen är mycket liten och den andra utgörs av större delen nedanför handen.
Håll sågen i lätt spänning på detta sätt, och nu föreslår jag att börja med att slå på bladet med en klubba. Själv använder jag en stor bashammare från ett piano, men det går bra med en filtklubba för slagverk också (en såg är klassificerad som en stråkidiofon, men den kan också spelas som slagverk) eller något liknande. Jag vet en som använder korken till en termos. Hårdheten avgör vilken klangen blir, pröva dig fram.
När du har en klang, böj vänsterarmen långsamt upp eller ner och observera en viktig sak: tonen stiger upp och flyttar sig upp mot spetsen när du böjer ner bladspetsen, och tonen sjunker och flyttar sig ner mot handtaget när du lyfter upp bladspetsen med handen. Olika toner kommer alltså från olika platser från bladet. Detta är extra viktigt att observera när du vill spela med stråke.
Använd en stråke av valfri sort, den bör vara väl hartsad och spänd. Själv använder jag fiolstråke men det går bra med vilken man vill, också hemmagjord. Greppet på en stråke är enklast upp-och-ner jämfört med när man spelar fiol. Håll högerhanden rakt fram, tummen på froschen och de andra fingrarna runt stången, på så sätt att stråken pekar neråt från handen. För att få ton gäller det att hitta rätt ställe att spela på, annars kan det bli helt tyst. Enklast är att slå ett klubbslag först och sen med hörseln lokalisera varifrån tonen kommer. Sätt stråken med en långsam och stabil rörelse med lagom, stabilt tryck mot sågryggen, i 90 graders (rät) vinkel mot bladet på den plats tonen kommer ifrån. Jag tycker bäst effekt nås med en liten vinkel inåt (magen) när stråken förs uppåt, och en liten vinkel pekande mot fötterna när den förs nedåt. Styr hastighet och tryck för att kunna styra vilken volym du vill ha, man kan spela från mycket starkt till nästan ingenting om man styr rätt. Om du vill låta tonen klinga lyfter du ut stråken från kontakt med bladet, om du vill ha en abrupt slutande ton kan du stoppa stråken medan den är i kontakt med bladet.
Se till att du har en ton och böj sedan långsamt utan stråkkontakt med vänsterarmen så att du hör att tonen flyttar sig. Ta ett nytt tag med stråken på den plats där tonen är nu. Ändra tonen, flytta stråken, så att du lär dig hur du ska kontrollera instrumentet. Vissa säger att man ska spela på spetsen (mitten) av böjen. Pröva om denna idé gör det lättare.

En liten såg kan (med besvär) hållas under hakan som en fiol.
Jag har sett vissa som håller sågen med fötterna istället för låren.
Jag spelar ofta på mina två sågar samtidigt. Jag har då oftast Stradivarius innerst och Speliplari, vänd med ryggen inåt, närmast knäna (på bilden ovan är det tvärtom). Stråken går mellan de två och jag vänder den omväxlande för att spela på vardera såg. Vänsterhanden greppar båda sågarnas spetsar och de går att böja delvis separat från varandra. Ljudet av två sågar är det bästa som finns.
Man kan också spela två sågar samtidigt genom att stapla dem på varandra, så att ryggarna ligger parallellt ovanför varandra. Genom att kombinera dessa tekniker kanske man kunde spela fyra sågar samtidigt?
Stråkföringen har stor betydelse för klangen, genom extra hårt tryck kan man få fram gnissliga toner.
Vad du snabbt märker är att sågen har ett antal övertoner, som kommer från andra platser på bladet än vad grundtonen (den djupaste) gör. De flesta sågspelare försöker nog undvika dessa, men jag tycker de ger mycket intressanta effekter. Dessa ligger mellan grundtonen och handtaget. Om man hittar och håller en stabil grundton, kan man flytta stråken och spela på dessa delvis separat från grundtonen, så att man får flera toner samtidigt. Observera att avstånden mellan dessa toner inte alls motsvarar övertonerna i ett sträng- eller blåsinstrument. Man kan få åtminstone 2-4 toner samtidigt. Man kan också få fram övertonerna separat, utan grundton, och man kan få dem att glida över och under varandra.

Samma dag svarade Laif:
Men det ger också ett mer "kontrollerat" knävibrato. Längden på snöret/remmen är förstås mycket viktig. Men även enbenta har en chans...
Framför allt är det bekvämt vid långa sessions. Man kan ev. sätta öglan ända till vänstra foten (röda) om man vill. Då är inte snörlängd eller stolhöjd lika viktig.
I saw the light!!
Ang Welin-storyn har jag hört den av en bondkomiker som jag en gång delade scen med. När jag tog fram sågen, kom han upp igen och bröt in med den historien. Slutklämmen har han säkert hittat på...
Det vore ära att bli nämnd på din sida!
Skönt att du inte sågade min teknik...

Förstärkning:

En såg har starkare klang än man ofta tror, men om man måste förstärka, eller vill spela in, en såg är det mest praktiskt att placera mikrofonen under och bakifrån spelbladet, annars är den lätt ivägen för spelandet, och därifrån fångas de flesta av sågens toner upp. Se upp för feedback som lätt inträffar med detta instrument.
Ibland har jag sett, och själv försökt med, kontaktmikrofoner på spelbladet, men hittills har jag tyckt att detta vart alltför problematiskt med detta instrument. Ljudet blir för skarpt och ojämnt för min smak.

Läs om mitt stycke för sågensemble (som du kan höra också).

Andra sågspelarresurser:

Natalia Paruz (The Saw Lady).
The Singing Saw Gazette
Det rådande Guinness världsrekordet av storleken på en sågensemble i Gostyn, polen.
Tutorials, listings etc
Savbladet (danska, engelska)
International Musical Saw Association

Girilal Baars
Pierre Bastien
Catherine Christer Hennix
Paul Lovens
Finn Loxbo
Terje Mentyjærvi
Steve Noble
Hal Rammel
Dorothea Schürch