Text-ljud-konst-pionjärerna i Fylkingen 1963 till idag!

Termen text-ljud-komposition, eller text-ljudkonst, uppkom ur en diskussion 1967 där behovet av en ny och neutral term för en aktivitet som en tid pågått bland komponister och poeter av gränsöverskridande slag mot det andra området. Den betecknar varken text eller musik, utan ett eget område mellan de två, ett gränssnitt eller intermedium. Trots att detta verkar smalt, är det ett oerhört rikt och omfattande område, och pionjärerna från Fylkingen hade rollen av att, var och en på sitt sätt, katalysera och uttrycka tidens behov och även samla den differentierade internationella rörelsen i ett antal text-ljud-kompositionsfestivaler, fr.a. på Fylkingen i Stockholm (men den spred sig snart till andra städer i Europa och Amerika).

Orsakerna till att denna katalysering inträffade just i Stockholm var dels tillgångar till materiella resurser, dels tillgångar till konstnärlig inspiration. Man kan naturligtvis också se en växelverkan mellan dessa: de konstnärliga kraven blev till materiella krav, och de tekniska resurserna skapade konstnärliga behov.

Fylkingen bildades 1933 som en kammarmusikförening. I samklang med utvecklingen av den samtida musiken, utvidgades och specificerades dock området under 60-talet till att omfatta “radikal och experimentell ny musik och intermediakonst”. Fylkingen, som 1959-1970 huvudsakligen hade sina konserter på Moderna Museet, hade ett flertal besök av John Cage (1958-1964), som med sin öppna attityd nog påverkade Fylkingens medlemmar djupt. Han hade vid denna tid dock inte så mycket text i sina stycken, det kom senare.

Pistolteatern (startad av Pi Lind och Staffan Olzon) var 1963-67 en scen som satte upp många experimentella stycken och var ett viktigt komplement till Fylkingens verksamhet.

Fluxusrörelsen satte genom sin enda svenska medlem Bengt af Klintberg upp några föreställningar i Stockholm som säkert också inspirerade.

Även om ofta futurister och dadaister brukar påpekas som initiatörer, var flera av den franska lettristiska rörelsens avhoppare, och den s.k. Wiengruppen m.fl. mer näreliggande föregångare till text-ljudkompositionen under 50-talet. För de blivande text-ljud-konstnärerna i Fylkingen var dock musikaliska influenser lika starka som de poetiska, t.ex. från Eimert, Stockhausen, Berio, Ligeti, Henry och Schaeffer som alla använt bearbetningar och utvidgningar av rösten i sin musik.

Öyvind Fahlström skrev redan 1953, i tidskriften Odyssé, texten “Hätila Ragulpr på Fåtskliaben, Manifest För Konkret Poesi”. Termen “konkret poesi” uppstod visserligen samtidigt och oberoende i Brasilien, men med en något annorlunda betydelse. För Fahlström var det snarast inspiration från begreppet “konkret musik” (Pierre Schaeffer 1948) som gav inspiration. De enskilda språkljuden (inte bara från traditionell dikt utan även från andra former av verbalt uttryck) kunde, liksom de enskilda musikaliska objekten, befrias från sitt ursprung för att ingå som konkreta beståndsdelar i nya system som konstnären själv bör vara fri att utveckla. Dock gav inte manifestet av den unge Fahlström något omedelbart gehör i Sverige och hans dikter i denna stil publicerades inte förrän 1966.

Han sände sitt radioverk Fåglar i Sverige 1963, och fick vid denna tid sent omsider gehör för sina idéer. I “Fåglar i Sverige” använde Fahlström sina uppfunna språk “Fåglo” (baserat på utskrivna fågelläten) och Whammo (baserat på serietidningarnas utskrivna ljud). Fahlström hade många internationella kontakter och var en av dem som introducerade happeningen till Sverige, vilket genast togs upp av Fylkingen-medlemmar. Tyvärr råkade Fahlström i konflikt med Fylkingen 1966, vilket gjorde att hans verksamhet stod vid sidan av Fylkingens efter detta. Han vore en självklar medlem i denna genomgång, men får stå över av platsbrist och för att han återfinns i en annan del av Ballongmagasinet.

Fahlström var dock associerad till gruppen Svisch som gjorde utställningar och föreställningar 1964-65.

1963 var det år ett flertal händelser sammanföll, vilkas trådar ledde till uppkomsten av en liten tradition i Sverige för text-ljud-komposition. Tidskriften Rondo hade en poesienkät där både Sten Hanson, Bengt Emil Johnson och Åke Hodell utan att känna varandra, antydde möjliga experimentella utvecklingar för poesin utöver det konventionella poetiska materialet.

Sveriges Radio hade vid denna tid producenter som förstod och engagerade sig i den nya utvecklingen, och som lyckades få loss resurser för att stödja festivalerna (från och med 1968) och beställa nya verk (från 1965). Man stödde också uppbyggnaden av EMS, den världsunika Elektronmusikstudion i Stockholm (öppnat 1965), där komponisterna kunde (och kan) verka, och även låta gästkomponister vid t.ex. text-ljud-festivalerna verka.

1967-1971 samlades ett tjugotal medlemmar i en mycket aktiv “språkgrupp” inom Fylkingen (även fem andra grupper bildades). Ordförande för denna var först Bengt Emil Johnson, senare Sten Hanson. Den första festivalen anordnades redan året efter bildandet och blev sedan ett nästan fast element i Fylkingens verksamhet, med glesare mellanrum fram till 1993 hittills. (En festival med fokus på rösten är under planering f.n., preliminärt till våren 2003.) Även en ansenlig skivutgivning av text-ljud-verk har gjorts av Fylkingen och Sveriges Radio.

En motivation som uttalats för text-ljud-komponerandet, är att det marginella svenska språket inte blir en hinder för poeten om den talade, uttalade, aspekten förstärks och även elektronisk bearbetning av inspelad röst kan tillåtas. Liveframföranden kombinerade med flerkanaliga banduppspelningar, överlagringar, baklängesinspelning, uppsplittring i smådelar, ringmodulering och tidsmanipulering är exempel på vad som förekommit. Gränsen till performance, elektronmusik, radiokonst, rit osv. blir något utsuddad och ett intermedium mellan kända konstarter uppstår, dvs startpunkten för en ny konstart med egna kriterier. En skillnad mot traditionell poesi är att boken ofta är otillräcklig för den, ett naturligare medium blir istället skivan eller radiosändningen, liksom tillkomstplatsen ofta radio- eller elektronmusikstudion. I vissa fall tar det musikaliska eller ljudkollagemässiga överhanden så att texten underordnas ljudmaterialet.

Det är svårt att fastslå en särart hos Fylkingen-pionjärerna, som kan anses vara dessa fem, men som hade ett stort antal mer eller mindre tillfälliga komponister och poeter omkring sig vilka också gjorde ett antal värdefulla verk (av svenskar bör nämnas förutom redan omtalade Fahlström även Mats G Bengtsson, Svante Bodin, Torsten Ekbom, Elis Ernst Erikson, Jarl Hammarberg, Åke Karlung, Sandro Key-Åberg, Bengt af Klintberg, Leif Nylén, Staffan Olzon, Carl Fredrik Reuterswärd och Sonja Åkesson). Därför presenterar jag dem här en och en, och de får därmed utgöra exempel på genrens mångfald och potential.

Nedan ett antal läsvärda böcker och utgivelser som utgör källor och där du själv kan hitta mer material!

The Pioneers, Five Text-Sound Artists, Phono Suecia PSCD 63, Stockholm 1992

Literally Speaking, red Teddy Hultberg, Bo Ejeby Förlag, Göteborg 1993

Fylkingen, Ny Musik & Intermediakonst 1933-1993, Fylkingen Förlag, Stockholm 1994

Ilmar Laaban, Ankarkättingens slut är sångens början, Poesi & Ljudpoesi 1944-1993 Fylkingen Records FYCD 1011 / Kalejdoskop Förlag Stockholm 1998

Åke Hodell, Verbal Brainwash and other works Fylkingen Records FYCD 1018

Teddy Hultberg: Öyvind Fahlström - Manipulera Världen! Sveriges Radios Förlag / Fylkingen Records 1999

Fylkingens hemsida för mer information om historia, beställningar och utgivningar! http://www.fylkingen.se

EMS: http://www.ems.rikskonserter.se/

Om författaren/curatorn: http://bergmark.org/

PS Text-ljud-kompositionen har kommit för att stanna. Festivaler, skivutgivningar och kompositioner där element av text-ljud-komposition ingår är så många att det numera är ett naturligt element i det musikaliska eller poetiska materialet. Även nutida medlemmar av Fylkingen ägnar sig åt denna “tradition”. Exempel är, förutom de fortfarande aktiva Sten Hanson och Lars-Gunnar Bodin: Johannes Bergmark, Christian Bock, Rolf Enström, Erik Mikael Karlsson, Mikael Konttinen, Jan Liljekvist, Mats Lindström, Lise-Lotte Norelius, Sören Runolf ...

The General Idea
Sten Hanson

Text-sound composition was created by people who did not regard themselves as followers of the futurist-dadaist tradition but as users of a new and different tool - the taperecorder instead of the typewriter. They did not want to take poetry back to the direct performance situation, which seemed to be a step backwards, but rather bring newer media like records and radio broadcasts into the distribution of poetry. The possibility of text-sound composition was not at hand before the fifties when taperecorders became available for the poet’s use.

Text-sound composition is an intermedium, created to fill the area of expression between poetry and music that was scarcely used before text-sound composition emerged. Three parameters, two from the world of music and one from the world of speech, seems to me to be particulary important in that achievement and are present in all the best text-sound works:

(1) The use of non-semantic oral language information. That is an essential element in all direct linguistic communication. This concept is easy to understand when one considers that people who could not write a letter to mommy can easily communicate the most complex, half subconscious ”Gestalten” of experience in the person-to-person situation. Obviously, the sound of the voice is the bearer of the great bulk of that information, and the effort to find and to isolate the information-bearing elements and then put them to poetic use has preoccupied many text-sound artists. Some of them achieve that by the exclusive use of linguistic micro-particles and pre-linguistic sounds, others by isolating these particles and sounds from the spoken text by electronic means.

(2) Time manipulation. That is a musical element and in fact basically what music is mainly about. All good music is a piece of the composer’s biological time, condensed and streched out, and it contains everything that that period of life did contain and that the composer and his audience might choose to find in there. That ”photography of time” can of course only be made as an ongoing process, which, once settled, can not be modified by the listener.

(3) Polyphony. This is also a formal element from the world of music, which here means the possibility of several simultaneously ongoing processes. It is well established that anyone can with relative ease follow four such simultaneous processes. That is also the way that human mind works; but written literature cannot reproduce it, since you cannot read more than one word at the time. Visual poets have - quite unsuccessfully - tried to achive that by typhografical rearrangements of the text. Only the text-sound composition has brought it to meaningful poetical use.

Text-sound composition, at its best, brings together the exactness of written language with the time manipulation and complexity of music, thereby offering an unusually rich and penetrating experience to its listener.

From "Aural Literature Criticism", edited by Richard Kostelanetz, RK editions, New York 1981.

OM KONSTNÄRERNA

Lars-Gunnar Bodin

Född i Stockholm 1935, har bakgrund i både jazz, traditionell komposition och bildkonst. Han började i de experimentella banorna på sextiotalet som en av de mest aktiva i Fylkingens konserter, i gruppen SVISCH, med bl.a. instrumental teater, happenings och så småningom med elektronmusik och text-ljudkomposition. Han är också skribent, debattör och säregen poet. I visuell konst har han arbetat med datorgenererade bilder. Han var tillsammans med Bengt Emil Johnson en av de första som av radion fick beställningsverk på text-ljud-kompositioner. Han efterträdde Knut Wiggen som Fylkingens ordförande 1969 och var så tills 1972. 1979-1989 var han studiochef i EMS, vilket han från början var med att bygga upp. Han är fortfarande lärare vid EMS utbildningar och troligen den av Fylkingens medlemmar som varit medlem längst, vilket gör honom till en oerhörd resurs och inspiratör för de yngre aktivisterna och deras länk till Fylkingens och EMS rika moderna historia. Han är fortfarande aktiv som text-ljud-komponist där det ofta ingår happeningliknande inslag. Men hans inflytande är stort över hela det svenska kulturlivet och han har även inspirerat komponister utomlands.

Sten Hanson

“[Text-ljud-konsten kan ses] som en hemkomst för poesin, återkomsten till en källa som ligger nära det talade ordet, talet och kroppens egen rytm och atmosfär, riter och besvärjelser. Allt detta som århundraden av skriven dikt har ersatt med metaforik och avancerade strukturer. Kanske är ljuddikten också en väg tillbaka till kontakten med den stora publiken, den som under antiken bar poesins tradition.”

Sten Hanson, född 1936, framträdde under 60-talet både som experimentell poet och komponist med både happening och instrumental teater som uttrycksformer. I opposition till modernistisk metaforik och sekteristiskt teori-komponerande, gjorde han tidiga experiment att manipulera bandspelare med en tandpetare för att överlagra och bearbeta röstinspelningar, och har gjort en stor mängd kompositioner där hans text-ljuddikter med ackompanjerande band intar en särställning och inspirerat många, ofta genom sin stora humor och vågade performanceinslag. Han efterträdde Bengt Emil Johnson som ledare för Fylkingens språkgrupp och var Fylkingens ordförande 1982-84, varpå han under lång tid var ordförande i Föreningen Svenska Tonsättare. Genom att han fortfarande är synnerligen aktiv och uppskattad både på Fylkingen och internationellt, utgör han en stor inspirationskälla och förbindelselänk till Fylkingens historiska arv, inte minst genom sin generösa lust att dela med sig av sina många fantastiska erfarenheter och historier.

Om sina tidiga principer bakom text-ljud-komponerandet skriver Hanson:

Åke Hodell

Åke Hodell (1919-2000) började ägna sig åt poesi under en längre sjukhusvistelse till följd av en flygolycka han råkade ut för som stridspilot. Av en slump blev Gunnar Ekelöf hans mentor och senare vän, och deras första kontakt utgjordes av en lista på nödvändiga poeter som Ekelöf skrev på en restaurangmeny. Efter olika modernistiska poesiutgivningar där han t.ex. använde flygplansterminologi som poetiskt material, inträffade Hodells debut som “konkret poet” med en uppläsning av “General Bussig” 1963, iförd pannlampa som var den enda belysningen.

“General Bussig vill visa hur en helt vanlig ung man, som ska göra sin värnplikt, kan förvandlas till en effektiv soldat.

I slutet av 50-talet hade en ny psykologi kommit in i det militära. Befälet skulle inte längre vara någon översittare och hårt drilla rekryterna med preussisk excercis. Istället skulle han göra sig populär, bli omtyckt, vara bussig.

Rekryten i General Bussig gestaltas av lilla bokstaven i och genomgår en verbal hjärntvätt. i gör visserligen motstånd och liknar General Bussig bland annat vid en humla. Vid ett annat tillfälle travesteras General Bussigs namn. Men till slut har i:s identitet brutits ner och ersatts av en ny. i har blivit en effektiv soldat som blint lyder order.”

Hodell var en allkonstnär. Han skrev lika gärna böcker, teater och radioteater som filmmanus, gjorde själv film och uttryckte sig även med hjälp av bild, ljud och mim. Ett av de ställen han framförde sina verk på var Pistolteatern. General Bussig är bara ett av hans många verk som attackerar militarism och orättvisor. I Where Is Eldridge Cleaver? och Mr Smith In Rhodesia attackeras det rasistiska förtrycket i USA respektive Rhodesia.

Inspelningen av Mr Smith in Rhodesia var finansierad av Sveriges Radio och Fylkingen inför en gemensamt arrangerad text-ljud-festival, men efter att barnstämmorna spelats in förbjöds den att spelas i radio på många år. Några av föräldrarna till barnen på Engelska Skolan, varav vissa var diplomater, protesterade och banden förstördes. Fylkingen donerade dock pengarna som behövdes för att spela in den slutliga versionen, med vänligt inställda föräldrar i England.

Spirit of Ecstasy, Racing Car Opera, är ett sätt att presentera Europas 1900-talshistoria genom bilmärken och biltävlingar.

Hodells stil är unik. Den kantiga kollagetekniken, upprepningar, loopar, talkörer, propagandamusik och arkivinspelningar mm gör helheten mycket suggestiv, ofta humoristisk och alltid slagkraftig.

Trippelcdn med Hodells verk utformades i samarbete med Hodell men kom ut på Fylkingen Records först kort efter hans död. Hodell gav i sitt testamente i uppdrag åt Fylkingens styrelse att dela ut ett stipendium från hans minnesfond vartannat år. Stipendiet ges till stöd för elektronmusik, intermediakonst och text-ljud-komposition.

Bengt Emil Johnson

“We use what we have. Or: what we are, what we have experienced, what we have encountered, what we have been aware of... that is what forms our identity and shapes the course of our lives” On Bror Barsk, a reminiscence 1993.

Född i Saxdalen 1936, poet, skribent, komponist och radioperson. Studerade piano för Knut Wiggen i slutet av 50-talet, liksom denne aktiv i Fylkingen som pianist, komponist och deltagare i happenings i början av 60-talet fr.a. på Moderna Museet. Han var tillsammans med Lars-Gunnar Bodin en av de första som av radion fick beställningsverk på text-ljud-kompositioner. Dessa är oftast baserade på egna texter men han har också använt texter av t.ex. Carl Fredrik Hill. Johnson har en stor produktion som kulturskribent. Han ledde i början Fylkingens språkgrupp och dess festivaler. Från denna tid började han också arbeta som radioproducent och senare som chef för musikradion P2. Som introduktör till samtida musik är han både stilbildande och oersättlig.

The term “text-sound-composition” was launched by Johnson and Lars-Gunnar Bodin at a meeting in Hilversum, Holland in 1967 where they were representatives of the Swedish National Radio. There were people from a number of European radio stations with an interest in radio art and sound poetry. Many proposals were made, but the Swedish one was accepted and immediately used internationally. The conference gave them the idea for the first text-sound festival that was held in 1968 with pieces by Bodin, Åke Hodell and Johnson.

Ilmar Laaban

“Ljuddikten: ett försök att, för en stund och styckevis, återskapa den enhet mellan dikt och sång som gick förlorad med skriften. Och samtidigt: en fontanell öppnad mot lätet, det vibrerande andningsflödet hitom alla koder. Och så först som sist, helt enkelt: en fortsättning av poesin med andra medel. (...) Inte minst är jag mån om bilden, denna poesins stora landvinning från vårt sekel. I gengäld inskränker jag den elektroniska bearbetningen till ett minimum. (...) Och så är den för mig ett annat medel, ett nytt sätt att minska måttet av medveten styrning av det poetiska förloppet och öka den skapande ögonblicksimpulsens andel, med uppdykande material ur det för- och omedvetna, surrealismens stora och fruktbara, men inom den skrivna poesins ramar mot flerahanda hinder stötande strävan.”

Ilmar Laaban (1921-2000) föddes i Estland och flydde undan militärtjänsten till Sverige, men det är svårt att tänka sig en mer internationell personlighet som inte bara lärt sig utan mästrat nya språk i den grad att han gjort flera ypperliga poetiska översättningar och även författat i originalspråk på t.ex. estniska, svenska och franska. Vissa av hans dikter finns i variationer för vardera språk. Genom sin poetiska kompromisslöshet, sitt enorma kunnande och sin internationella utblick har han också blivit en av de viktigaste introduktörerna av fr.a. surrealistiska poeter och konstnärer till Sverige (han var t.ex. med och organiserade den första surrealistutställningen i Sverige 1948), men också av tonsättare och många andra, och har av kulturetablissemanget (med vissa undantag) inte blivit uppskattad efter förtjänst. Han var en av redaktörerna för tidskriften Odyssé där t.ex. kollegan och vännen Öyvind Fahlström publicerade sitt Manifest för konkret poesi. Även om Laaban mycket tidigt debuterat med experimentell poesi, skrev han sin första ljuddikt (Stentorstön) 1967.

Snart blev han en av centralgestalterna även i Fylkingen med dess “språkgrupp” och text-ljud-festivaler, och på EMS, där han spelade in många av sina flerkanaliga ljuddikter. Men fr.a. var han en mycket stark scenpersonlighet och framförde helst sina ljuddikter live, ofta med ackompanjerande stämmor på band, med starkt röstligt engagemang och till viss del improviserat. Bandstämmorna innehåller inga andra ljudkällor än hans egen röst (utom Dés que les dés, där han skakade tärningar i en ask) och mycket lite behandlade han ljudet elektroniskt, eftersom den poetiska bilden i styckena var central för honom.

“Tristan Tzara’s maxim ‘thought is born in the mouth’ (la pensée se fait dans la bouche) is deepened in the most corporeal sense of the word.”

När Laabans enda cd med enbart egna verk utgavs på Fylkingen Records i samarbete med Kaleidoskop Förlag, hade han drabbats av stroke vilket gjorde att han aldrig kunde tala eller skriva mer.

Lyssningsförslag

Lars-Gunnar Bodin
For Jon III, Part1 (they extricated their extremities), Voice: Ray Bradfield, 1982
On Speaking Terms II, Poem 4 1986
On Speaking Terms II, Poem 5 1986

Sten Hanson
Dance figure (for EP), 1964-65
Variationer på ett tema av Laaban (Variations on a theme by Laaban) 2001
The NewYork lament 1981

Åke Hodell
General Bussig (General Buddy-Buddy) (part 1, part3), 1963
USS Pacific Ocean, 1968
Spirit of Ecstasy, Racing Car Opera, 1977
Mr Smith in Rhodesia

Bengt Emil Johnson
Jakter (Hunts), 4/1970
Night Chants
Vittringar (Scents)

Ilmar Laaban
Tre brev från den dove (Three Letters from the Dull), 1969
I revolutionens snö (In the Snow of Revolution), 1969
Partenza 1991
Dès que les dés
Job och objektet
Monotaurus och stararna